VARFÖR TÄVLAR JAG?

Här kommer ett ganska långt inlägg med mina tankar kring att tävla med sina hundar och vad hela den biten faktiskt betyder för mig! 🙂
rallyrosett
Bild från en framgångsrik träningshelg 2014.

Jag började tävla med mina hundar våren 2013, det var i lydnad, agility och rallylydnad. Jag kommer ihåg hur nervös jag var och hur pilligt det var att få allt i ordning för en helt orutinerad hundförare som jag faktiskt var då. Jag var så nervös att jag knappt vågade fråga någon om någonting på den första lydnadstävlingen och jag kände mig som en total nolla!

Det speglade sig även i resultatet; ofokuserad hund och nervös matte var kommentarerna som stod på protokollet. Domaren den gången var underbar, han tog sig tid att sitta ner och prata med mig om vad hundtävlande faktiskt innebär, både för oss och hunden. Om vikten av att vara förberedd, även om du satsar på SM-poäng eller bara för att ha kul så är A och O att alltid vara förberedd. Är du förberedd så har du kontroll och det vinner både du och hunden på! Det andra han lärde mig var att det viktiga är att ha kul, både under träning och tävling och att sedan få ett bra resultat är en bonus! IMG_2320
Bild från en härlig träning förra sommaren.

Många som tävlar idag säger att de tävlar för att vinna och att det inte är kul att tävla om de inte vinner. Det kan verka högfärdigt men om man tar sig tid att tänka på det så är det ju faktiskt sanning i det!
Vinner man med sin hund så har man varit väl förberedd samt haft kontroll och man har förmodligen lagt ner tusentals med träningsminuter för att komma högst upp på pallen. Det är ett kvitto på att det man gjort är rätt och att hunden fått rätt träning och stöd i sin uppgift. Vinner man inte, ja då har man uppenbarligen inte tränat tillräckligt och någon annan var bättre än dig. Vill man vinna så finns det bara ett sätt; att träna mer och kanske på ett annat sätt än tidigare!
Inom hundsporten finns det ju även en stor mängd med dåliga förlorare som helt enkelt tycker det är meningslöst att åka på en tävling om de inte vet att de kommer att vinna och det får stå för dem. Enligt mig så är det ju inte riktigt att tävla om man selekterar på sånt vis.
Jag måste dock poängtera att det finns många som t.ex. tävlar lydnad och samlar SM-poäng eller jagar en plats i landslaget. Då kan man behöva selektera just för att spara hunden för de allra viktigaste tävlingarna och känner man att man inte håller den höga nivån just då är det klokaste att faktiskt avstå, för hundens skull.

Om jag återkommer till våran första tävling i Lydnadsklass 1 så var det samma domare som fick ”äran” att döma våran sista start i Lydnadsklass 2 också. Jag hade då hunnit tävla och träna i nästan ett år och jag kommer ihåg hur lugn och trygg jag var i att jag och min hund visste precis vad vi skulle göra ute på planen. Vi slog till med ett vackert förstapris trots en nollad apportering då B var så glad och peppad på att hämta den så han tjuvstartade. Domaren gav mig en stor kram och sade att det minsann hade hänt grejer sen sist han såg oss!
Det var ett kvitto för mig, att jag själv kände lyckan och framgången i att bli bättre samt att få ett fint beröm för alla träningstimmar vi lagt ner. Även min tävlingsskalle ”levlade” upp några snäpp då eftersom fokus inte var att vinna, utan att göra det bästa VI kan.

P1020428
Bild från Västras Vinterrace 2015, 2spann med workingkelpies.

Så att tävla bara för att vinna, det är inte våran grej fastän jag förstår filosofin och självklart tycker det är kul när man vinner.
Vi tävlar för att det är roligt, socialt(kommer till den biten i ett senare inlägg), utvecklande och lyxigt! Jag menar; att få komma till en tävlingsplats där funktionärer tagit sig tid att märka ut en bana, pista fina spår och se till att det finns servering, fina priser och varma omklädningsrum är lyxigt för en som tävlar i drag!
En sport som är allt annat än glamourös!P1020453
Jag och de två duktiga kelpiepojkarna efter två dagars riktigt roligt tävlande i Nornäs!

Här kommer nu en historia om mitt och Bs första SM tillsammans, nämligen i nordisk stil 2014 i Sundsvall! IMG_1508
Här står vi innan starten, ungefär 5 minuter tills dess att vi ska skjuta iväg i en väldans fart och slåss mot de andra damerna med brukshundar om SM-medaljerna.
Jag har tränat i många veckor, frågat veteraner, studerat träningstider och Bs form för att försöka toppa honom till just denna veckan. Jag har även tränat mig själv hårt och även slitit med några förkylningar under resans gång. Vi hade kunnat vara bättre, det måste jag erkänna. Men vi var förberedda och jag såg så mycket fram emot att få tävla med min Kelpiepojke och visa upp oss samt få erfarenheten från ett SM.
Jag hade gjort allt och här stod vi nu!IMG_1530
…Detta händer då när startklockan börjar räkna ner från 5 till KÖR! B vill starta på första pipet och han rycker lätt ikull mig där jag står och jag får försöka samla ihop mig själv, hunden och utrustningen för att vara startklara igen. Jag kände en enorm våg av besvikelse och skam rinna över mig. Jag tänkte att; Fyfan vad pinsamt att ramla mitt på startlinjen på sjävlaste SM!
Vi har tränat hårt hela vintern och så börjar våra knappa 30 minuter på SM såhär! Jag ville gråta, det ska jag erkänna men jag tänkte sedan snabbt att man nog inte skejtar så fort om man samtidigt gråter…1620492_10151840617121442_1653488271_n
Sista kurvan innan målrakan, han höll galoppen ända in i mål!

Jag kom inte iväg med den kraften från mig själv jag hade behövt men det behövdes inte mer än några hundra meter för att bli inspirerad av den kämpen jag hade i andra änden av linan.
Han jobbade sin lilla svart-gula byxa av sig och slet som jag tränat honom till. Han gjorde precis det jag ville och det jag gett honom förutsättningarna för.
Jag började tänka på tekniken och rytmen för skejtandet och satte spykänslorna åt sidan när vi befann oss i den långa och ökända uppförsbacken.
Vi skulle i mål och vi skulle inte komma i mål med känslan av att vi kunnat ge mer!
Vi var helt enkelt bättre än så bestämde jag mig för!IMG_1542
Belöningen blev ett SM-silver med under minuten upp till guldet och ett CERT!

Det blev prisutdelning och jag blev gråtfärdig igen när jag fick veta att vi kommit på andra plats på vårt första SM! Jag var i en helt annan värld där jag bara kunde se mig själv, min hund och den fina, fina SM-medalj som vi kämpat för. Jag var så långt inne i min andra värld att jag inte hörde att de ropade upp mitt namn i slutet av prisutdelningen då de delade ut CERT till vissa tävlande, jag trodde ju inte att vi hade hållit CERT-nivå. Jag fick springa dit och ta emot den fina blågula lappen och den har en hedersplats i mitt hem, jag vill se den varje dag och minnas hur jäkla grymma vi var!


Här är ett klipp som Medieladan gjorde under SM-tävlingarna, och vill ni se något roligt så finns faktiskt min startvurpa med på film, 2.16min in i filmen.
Jag blir alldeles varm i magen av att se hur B ändå fixar ”misslyckandet” och fortfarande gör det han ska; nämligen att sätta av med all kraft han har i sin kropp och tillsammans med mig kriga oss fram i 10km av vidrigt jobbiga SM-backar.
Jag blir alldeles tårögd när jag ser på filmen för detta är ett av de finaste minnen jag har.

FÄRSKFODERFIX

Jag fick tidigare en fråga om hur jag gör med dessa 5kgs korvar av Vom og Hundemat. Hur delar jag dem och hur förvaras de sedan? Så här nedan kommer nu en liten redogörelse med bilder för att alla som undrar hur jag tycker det görs enklast när man bor i en liten lägenhet 🙂
Först så låter jag den helfrysta korven ligga i kylen ca ett dygn(inte mer) för att den ska bli lagom mjuk att skära i, men inte såpass mycket att den kladdar. Enligt tillverkaren är det bästa att just tina korvarna i kylen, minst risk för eventuell bakterietillväxt och om någon korv skulle läka så rinner det heller inte ut en massa blodfärgad vätska över hela köksbänken om man nu skulle ha den liggandes där.
imageFörst plockas alla tillbehör fram; Stor skärbräda som är enbart för hundmat, en riktigt vass och hård kniv som även den är endast för hundmat, en digital köksvåg, fryspåsar i lämplig storlek, plasthandskar för att slippa kladda ner händerna och smidiga små påsförslutare man kan köpa billigt på sin mataffär. Och till sist korven som nu legat och tinat lagom i kylen.

image
Jag skär upp ett mönster som bilden visar för att det då blir lätt att riva bort plasten eftersom. Mönstret kan även ses som att jag försöker roa mig lite med en snuskig fantasi men så är alltså inte fallet. Det är enbart för att jag funnit att om jag skär plasten på detta vis så blir det minst krångel 😉

image
Sedan är det alltså bara dags att skära! Många använder hammare och slår igenom kniven men om man tinar den lite långsamt i kylen så glider en vass och hård kniv lätt igenom. Korven är mestadels fryst, den kladdar inte ett dugg och kommer loss i stora fina skivor. Jag ögonmåttar bitarna och lägger dem sedan i en fryspåse och kontrollväger dem på köksvågen för att få rätt mängd till rätt hund, jag måttar dem per dygn och inte per mål 🙂

imageHär ser man hur lite det kladdar; jag har kommit längre än halvvägs och det är bara lite spill som hamnat bredvid. Den är även lagom fryst genom hela. Ibland när man tinar den i rumstemp så blir ändarna nästan alldeles geggiga medan den är stenhård i mitten.

imageNär jag vägt upp hela korven i påsar så sätter jag på de små och fiffiga påsförslutarna som bara är att kasta sedan. Minst arbete på så vis och de håller även helt tätt i frysen så att det inte luktar eftersom vi och hundarna delar frys 😀

imageVi har vigt två sådana fryslådor till hundarnas mat i frysen. Jag har delat av den med en bit kartong och satt klisterlappar på utsidan för att på så vis veta vems mat som ligger vart. Vi kallar B för Peppis så därav det konstiga namnet 😉 Att dela en korv på mitt vis tar max 20 minuter från att jag tar korven ur kylen tills att jag har fyllt en fryslåda och satt tillbaka den i frysen. Supersmidigt och jätteenkelt! Inget kladd och hundarna får såklart slicka skärbrädan efteråt!

image
Såklart måste lilla pluppen få ett litet lyx-mellis när han vart så snäll och legat utanför köket under tiden jag donade med detta. Vi beställer vårt färskfoder från VetZoo.se och de är verkligen superbra på att hantera och leverera hundfoder, torrt som färskt. Vi får det ända fram till lägenhetsdörren fast vi bor på andra våningen i ett lägenhetshus utan hiss! Jag behöver alltså inte åka och köpa dessa otympliga korvar och bära dem till en bil och sedan från bilen uppför alla trappor. Tack vare VetZoo.se så står hundarnas mat och väntar på mig när jag kommer hem från jobbet!

I samarbete med VetZoo.se

SHEJRIX BELDIN 5MÅN

imageNu har flockens nyaste medlem hunnit bli strax över 5 månader. Hur går det då?

Jo, allt går verkligen jättebra! Han tyr sig bra till både mig och Ludde samt till vår svarta älghund Lita. Hon har blivit som hans extramamma och han följer hennes rutiner på dagarna. Sover hon, sover han, busar hon, busar han osv…
Eftersom Lita är så lätt att ha att göra med inne så har även Beldin blivit det per automatik. Vi har börjat med mer regelbundna miljöträningar och tar varje tillfälle som ges. Han har varit lite harig tidigare men nu märks det att han börjar växa även inne i huvudet och den där ”raggen” bak i nacken reser sig inte av obehag/oro nästan någonting längre! 🙂
Han är den enklaste valp vi haft, visst så tuggar han på filtar och sånt om han får fri tillgång till det i tex bilburen men det är nog det enda negativa jag kan komma på.
Rumsren har han vart ganska länge, kanske det är 2-3 veckor utan olyckor nu.
Han är även duktig på att vara hemma ensam med de andra hundarna. Vi begränsar hans utrymme när vi lämnar dem och han får dela rum med Lita. Det kan vara lite pip när man just stängt dörren men jag har förvarnat mina grannar och bett dem säga till omedelbart om det skulle komma höga och olyckliga valpljud från våran lägenhet. Jag har turen att våran närmsta granne på samma plan har ett kontor där och dörren står alltid öppen då butiken är i källaren. De grabbarna säger att det har varit något pip men oftast helt tyst när jag varit borta. Det är alltså verkligen riktigt skönt att kunna gå och handla eller så utan att behöva ha hundvakt eller ha dem i bilen!
När jag kommer hem så ligger han oftast på sin madrass och bara tittar på mig som; ”Jaha, redan hemma?”, ingen tillstymmelse till att vara stressad eller hässjig. Alltså går även ensamhetsträningen bra! Ett måste när man bor i en liten lägenhet med 4 stora hundar 😉

Han är väldigt följsam och snäll och håller sig riktigt nära när vi är ute och han är lös. Vi tränar mycket inkallning och även att han ska kunna sitta still utan koppel tills frikommando ges. Han är inte den vassaste kniven i lådan men med måååånga repetitioner så lär han sig tillslut. Inkallningarna när han är lös är klockrena; ännu ingen rymmarhusky 😉
Men jag vet vad jag kan förvänta mig och det är att han inte kan vara lös om någon månad. Det är ett lite trist men tyvärr sant faktum när man har köpt sig en Siberian Husky.

Han äter mycket bra och får nu rätt mycket andel färskfoder, precis som de vuxna hundarna. Han äter såklart VoH puppy och vi beställer det från bästa VetZoo, där vi får de stora frysta korvarna ända fram till dörren och matten slipper anstränga sig mer än några tangenttryck på datorn för att få hem vovvsarnas mat! 🙂
Vikten på lillen vet jag inte i nuläget men vi ska förbi djurkliniken för att väga honom i veckan! Han kommer bli stor känner jag på mig…

RALLYHELG I SOLLEFTEÅ

image
Vi kom fram i god tid till klasserna på eftermiddagen och hann även förbi hotellet för att hämta nycklar och fixa allt sådant i lugn och ro. Det var jag och bästa tävlingsvännen Kerstin med sina tre hundar(Heelern Iso, Kelpien Mirre och den lilla bordercolliegrabben Till) som planerat in denna helg i rally för att avsluta tävlingssäsongen 2015 med att få uppflytt på alla våra hundar till en ny klass tills nästa år.
Här på bilden ovan har jag just satt mig med mitt mellanmål(viktigt att äta när man tävlar!) och lusläser banorna.

imageFör mig och Lita gick första dagen helt galant! Hon behövde bara 2 kvalificerade rundor till för att få titeln RLD A och uppflytt till högsta klassen, Mästarklassen! Det fixade hon under lördagens två lopp så vi packade in oss på hotellet efter prisutdelningen med lite snacks och Prosecco för att fira! Kerstin hade inget flyt med någon av hundarna under hela helgen så de får ge sig på detta till nästa säsong 🙂

image
Här har jag parkerat ändan på soffan för att dricka Prosecco och granska domarens kommentarer från tävlingen. Alltid ett skönt sätt att få ett avslut tycker jag och för att förstå olika domares sätt att döma. Myskelpien Mirre låg tätt intill och vilade huvudet i mitt knä.

image
Jag och Lita med solen i ögonen! Här var Lita väldigt trött och jag är verkligen supernöjd med hennes insats i helgen. Totalt jämn hela tiden och varken något nosande eller ens en blick på något annat än mig och mina handvisningar. SuperLita!

EN TYPISK VILODAG

image

image

imageSåhär ser en normal ”vilodag” ut hos oss! Vi traskar ut en liten sväng i skogen, oftast någonstans där det varken är särskilt mycket folk eller djur och går omkring på både stig och ospårat i minst 30 minuter för att både jag och hundar ska få lufta huvudet lite 🙂
Igår var vi i Lit och körde cykel tillsammans med Hannes och hunden Tindra. Vi provade en ny väg, en skoterled som blev ca 6km innan vi var tillbaka vid bilarna. Lita och Isa fick dra mig och de jobbade på fint!
På torsdag ska vi till Stugun och träna med draghundsklubben och även där testa en ny väg 🙂

VÄRLDENS BÄSTA HUNDSÄNG

image

image

image

Vi måste bara berätta om en sak som gjort livet för matte(mig) här hemma hemskt mycket lättare! En hundbädd från Dog Gone Smart Ninja! Du hittar den på suveräna Vetzoo.se !  Vi valde en i storlek Large för att den med god  marginal ska passa alla våra hundar och även få plats i buren vi använder när vi är på tävling! Den har 90 dagars bitgaranti och det är något som märks tycker jag! Vi har ju lilla valpen Beldin nu och som bekant så tuggar ju valpar mer än gärna på allt som får plats i deras små vassa munnar. Denna bädden gav han upp med direkt!
Jag har tidigare vaknat på nätterna av ”ritsch”-ljud och tagit honom på bar gärning med en filt i småbitar eller en  hundbädd totalt demolerad. Nu kan jag lugnt sova hela nätterna och inte vara rädd för att han ätit upp den och fått i sig massa saker som måste opereras ut.
Den är även lätt att hålla ren iom att den inte drar åt sig hår eller väta. En gång så kom det en liten valpspya på den men med en fuktig trasa och lite rengöringsmedel var det riktigt lätt att få den ren o fräsch igen! Superbädden verkligen! 🙌
Gå in och köp den du med på Vetzoo.se och jag lovar att du kommer bli lika nöjd som vi i Team Spaajhte 🙂

TANKAR OCH REFLEKTIONER OM SELAR (ZERO-DC )

wpid-img_20150917_081609.jpg
En bild där Isa står till vänster och har på sig en vanlig nome x-back och B står till höger och har på sig en Zero-DC Faster sele. Här är Zero-selen i fullt dragläge och då syns det att den glider ner över skuldran.

Jag var ju som sagt på Dragråttan förra veckan och pratade om selar och då kom ju såklart Zero-selen som är riktigt hypad på tal. Åsa som äger Dragråttan har väldigt lång erfarenhet av att träna och tävla draghundar på hög nivå samt varit tillverkare av dragselar nästan lika länge.
Av alla mina hundar är det bara B som har en ZeroDC. Jag har alltid haft problem att hitta en sele som sitter bra på honom, inte vrider, sig, inte trycker ner nacken eller går nedanför revbenen. Jag har nu kört av och till med denna selen och faktiskt inte varit riktigt 100% nöjd. Därför har jag hela tiden varvat mellan olika selar för att försöka se vad som funkar bäst.
Men när jag var hos Åsa så berättade hon massor om hur selen ska sitta, lite om hur man ska titta på en sele för att den inte ska kunna vrida sig. Den ska tex helst ha en nästan 90graders-vinkel där sidoremmarna är fastsydda i bröstpartiet. Inte spetsig så som Bs måttsydda Sunpros-sele som, trots att den är måttsydd inte alls sitter bra under dragarbete.

Sedan berättade hon om hur tajt den faktiskt ska vara i halsen och att det är viktigt att den inte kan snurra runt eller glida åt sidorna för mycket även där. Selen ska liksom sitta där man sätter den, den ska inte röra sig särskilt mycket alls när hunden väl fått på den och man dragit den på plats ordentligt runt halsen.

Nåväl, när vi började prata om Zero-selen så nämnde Åsa att den i nästan alla fall glider ner en bit över bogarna på hunden och hunden blir då tvungen att jobba på ett ogynnsamt sätt mot själva dragpunkten. Hundar som gått i mål och bara stått och skakat i frambenen för att de inte kunnat få fram dem ordentligt under ett helt lopp.
Jag har senaste året märkt på B att han blivit otroligt mycket kortare i bröst- och axelmusklerna och att stretcha hans framben är riktigt svårt, det går knappt att få dem framåt. Ingen av de andra hundarna har detta problem och då han är den enda som är svårstretchad och även är den enda som har en Zero-sele så drar jag faktiskt slutsatsen att det är selen som inte är bra för honom.
Jag har själv sett många hundar av vissa raser som tex Vorsteh, Riesen och Pointer där selen suttit riktigt bra och där jag inte tror att bogen får problem att göra hela rörelsen framåt. Jag har dock sett ännu fler som har denna sele bara mestadels för att den är snygg och många raser som kanske inte alls borde ha den av anatomiska skäl. Många som har hundar som är riktigt smala där så gott som hela skuldran glider in i halspartiet vid drag och andra där hundar med stora huvuden som tex American Staffordshire Terrier måste ha alldeles för stora storlekar bara för att få selen över huvudet och tack vare det så hindrar den även där frambensrörelsen.

En annan aspekt som jag själv upptäckt vid körning under vintern är att om man kör i blötsnö, djupsnö eller på annat sätt så att selen blir blöt så fryser den delen som kupar om hela bröstkorgen. Detta lär inte alls vara bra tycker jag och jag har inte använt selen när jag känt att risken funnits för att den ska bli blöt och kall.
Åsa nämnde att den även är problematisk vid barmarkskörning då den har alldeles för stora täckytor och på så sätt stänger in värme och hunden har större risk att överhettas.

Detta är nu bara mina tankar och funderingar i kombination med vad jag fick lära mig av Åsa. Har man en sådan här sele och tycker att ens hund drar bättre än någonsin och man vill fortsätta med selen så ska man såklart göra det. Alla gör som man själv vill.
Men jag kommer att skippa Zero-selen ett bra tag för att se om Bs bog-och bröstmuskulatur blir mindre kort om jag kör med en annan sele.
Jag har beställt ett gäng Zero-selar men i färger och storlekar som går att returnera ifall jag inte tycker de sitter bra på någon av mina hundar.

Va har ni själva för tankar om Zero-selen?

Den ultimata dragselen(kort redogörelse)
* Vara lagom i hals, inte strypa hunden vid drag men heller inte glida ner över skuldran utan hela tiden ligga mot halsmusklerna. Oftast sitter selarna för löst i halsen.
* Inte gå ”upp” längre bak än höftbenen på hunden för att hundens bakbensrörelser inte ska bli lidande. Änden på selen kan dock ligga närmare svansrot än höftben, det viktiga är att inte något ligger ovanpå höftbenen vid drag.
*Inte gå upp nedanför revbenen på hunden och på så sätt trycka mot mjukdelarna på hundens mage.

TIPS PÅ TILLSKOTT

fw
Jag kan tipsa om en kampanj just nu på FitnessButiken där de säljer rent Maltodextrin för bra priser! Jag klickade just hem en stor burk på 3kg för bara 169kr men de har även mindre förpackning på 1kg 🙂wpid-dsc_0790.jpgIsa och B står likt ”riktiga” draghundar och äter uppe på kojtaken i hundgården efter ett lyckat träningspass framför ATVn. wpid-dsc_0178.jpgSåhär ser efter-träningssoppan ut! Hundarna tycker det är mums!
Jag vet själv sedan jag tävlade i boxning att mina muskler och kondition återhämtades snabbare om jag såg till att få i mig något lättsmält med snabba kolhydrater efter träningen. Såg jag till att få i mig något kunde jag utan problem träna hårt även dagen efter en match eller sparringpass.
Just 30min är där gränsen går när man bör ha fått i sig själv eller hundarna i det här fallet. Man vill komma åt något som fyller på energidepåer (glylogen) och för att uppnå en så maximal antikatabol effekt som möjligt. Just rent maltodextrin är snabba kolhydrater som tas upp lätt av kroppen och det skjuter heller inte iväg blodsockret såsom druvsocker eller liknande gör. Jag blandar ut detta med ljummet vatten och lite färskfoder. Jag ger hundarna en matsked per 10kg/kroppsvikt 🙂